En särskild fascination för oss barn hade det här stället i omedelbar närhet till Björnöström:
Vikingagraven...
Därvid fanns det här inte alls mycket att se. I alla fall inte för den som inte hade det för arkeologer skolade ögat. Men följande ligger gömt här i skogen: Antydan om en tidig boplats som antagligen uppstod på vikingatiden.
Det man ser är en sorts vall som tyder på en gräns. Den ligger vid en kanal som anlagdes mellan två sjöar. Dessutom ett gravfält som visar grundformen av ett skepp.
Som sagt, vi barn var fascinerade över det här stället. Vi var tvungna att gå dit minst en gång om året. Det var tradition. På grund av den särskilda stämmningen gav vi oss i väg på vår äventyrsfärd tidigt på morgonen. (Naturligtvis med picknick-korg med en kräftig frukost.) Vid den tiden på dagen var det ganska sannolikt att man träffade på vilda djur. När man satt på bryggan över kanalen och höll sig alldeles stilla och om vindriktningen stämde, då kunde man till exempel se rådjur dricka, eller iaktta grävlingar, rävar eller till och med vildkatter.
Det är nu nästan femton år sedan jag själv var där. Och det har en, som jag tycker tråkig orsak:
Många bönder är inte särskilt medvetna om det historiska arvet som befinner sig på deras land. Därför hände det att en sådan bonde körde över anläggningen med stora maskiner … Eftersom vägen genom skogen dessutom har förändrats, har vi efter det inte hittat stället igen. Jag antar att en infödd skulle hitta den ändå. Om några små skattsökare vill leka Indiana Jones, då är vi med.