Här är liv i luckan …
… inte längre precis…
Det var annorlunda en gång i tiden. Här har en hel mängd människor bott, levt, arbetat – det kan man knappast tro idag.
Egentligen finns det ju inget äkta centrum i byn Björnöström. Inget torg eller kyrkplats eller rådhusplats. För allt detta är Björnöström för litet.
Men skulle man bestämma ett centrum, då vore det här. Förr hade det till och med haft en viss logik. Ty bland annat fanns här byns bad- och tvätthus.
Mina morföräldrars hus fick också ett eget bad först på 60-talet. Dessförinnan fanns det ett utedass, ett tvättfat – och badhuset. En gång i veckan hettades vattnet i tvättgrytorna upp, och först tvättades tvätten, sedan barnen. Det var naturligtvis också en grannträff även om den var något ansträngande. (Det låter bara romantiskt och charmant så länge man inte också tar med de smutsiga barnblöjorna i fantasin.)
[Anm. Översättare: Det stämmer naturligtvis inte helt, men är väl inte fullt så viktigt.]
Badhuset är främst i bilden, i bakgrunden ser man den före detta kvarnen. På andra sidan bryggan / gatan står Bohmans möbelfabrik. Och den är inte den enda i omkretsen.
Om ni promenerar omkring här, ser ni dem överallt, de små fabrikerna och gamla minnen ur den tidiga industrihistorian. Titta in genom fönstret, då ser ni direkt in i det förgångna, för ofta är de fortfarande komplett och naturligtvis orginalt inredda. Som om man lämnat dem för bara ett tag sedan. Antagligen står här historiska maskiner, som egentligen borde finnas på museer, överallt på landet och mitt i skogen.
Att det fanns så mycket tidig industri i det här landskapet är lätt att förstå. Skogarna levererar outtröttligt nytt material och de många vattendragen försörger med den nödvändiga energin, för att driva maskinerna. Dessutom var Småland ett mycket fattigt landskap och det fattades inte villiga arbetare. För ur lantbruks-synpunkt är det svårt att bruka det kulliga och stenrika Småland.
Ni ser här överallt åkrar som är pittoreskt inramade av stenmurar. Men varför? Dessa stenar måste först med ansträngning tas bort ur jorden, innan det kunde uppstå åkrar. Den som vill ha en bättre bild, den kan titta på marken i skogen och de delvis jättestora stenarna som slumrar här sedan istiden. Och skogen är stark. Den hämtar fort tillbaka, vad människan med möda byggt upp …
En av mina vackraste barnminnen:
På det lilla „bycentrumet“ står den stora julgranen på vintern, som smyckas till jul. Träffen under den julgranen på julafton var alltid något särskilt för mig. Snöbelagd skog, tända ljus, ångande hästar framför släden, som bönderna kom med från de omkring liggande bondgårdarna. (I mitt minne fanns det alltid hästar och slädar, precis som det naturligtvis alltid fanns snö.:-)). Pastorn läste julevangeliet och alla sjöng. Och som höjdpunkt – ur barnaögon – tomten, som med tänd lykta kom stövlande ur skogen och fördelade godis till barnen…
